ZATOYA Info   År för år   Stamtavla   Syskon   Aktiviteter
 
KORNINGENS MENTALDEL
Zatoya har varit på korning 2 gånger (2004-06-13 och 2005-05-14). Båda gångerna har hon blivit nästan godkänd. Undrar om man kan vara närmare... 98 och 95 poäng fick vi. Dock tycker jag (och även de andra som såg hennes båda korningar) att hon gick mycket bättre andra gången. Egentligen kvittar det. Jag har ju samma hund med mig hem i bilen som jag hade när jag åkte dit :o)
Zatoya är väldigt mycket hund och har mycket reaktioner på det mesta. Hon har ett livligt temperament, mycket kamplust och jaktlust. Många av hennes egenskaper gör att hon är väldigt rolig och lätt att träna med. Sen kunde man ju önska lite bättre tillgänglighet kanske. Men, men, man kan inte få allt ;o) Det är iallafall mycket intressant att gå på korning.
Nedan har jag sammanställt en liten beskrivning på vilka moment som finns med på en korning, och hur Zatoya reagerade på varje moment.

Hälsning

1. Hälsning/hantering
Själva hanteringsmomentet var en av de bitar jag på förhand var lite orolig för. Man vet aldrig vad Zatoya tycker om dom man träffar. Vi började gå ett varv kring publiken, innan vi styrde stegen mot testledaren. Han hälsade på mig och jag berättade vad min hund hette. Sen tog han henne i kopplet och de traskade iväg och ställde sig ca 10 meter bort. Zatoya följde snällt med. Efter att ha klappat lite och pratat med henne kollade han registreringsnumret som är tatuerat i örat. Den var lite otydlig och det tog ett tag innan han lyckades se vad det stod. Först kollade han den när de stod en bit ifrån mig och sedan fick jag hjälpa till så han kunde läsa. Zatoya stod snällt och sa inte ett ljud. Duktig flicka.
Andra korningen vi var på gick det mycket bättre för testledaren att se vad det stod. Zatoya stod snällt och stilla, trots att han började med att trampa henne på tassen...
Hälsning

2. Kamp
Efter hanteringen plockade testledaren fram en trasa och ville att jag skulle kampa lite med Zatoya. Smack sa det så satt hon fast i trasan. Fick lirka lite för att få ut den och slängde iväg den. Hon for i full fart iväg och hämtade den. Testledaren tog över och Zatoya var lika mycket med på noterna när han kampade och slängde. Hon valde t.o.m. att gå tillbaka till honom för att få kampa mer, istället för att bjuda upp mot mig som stod passiv bredvid ;o) Att kampa tycker hon är skitkul, och vem hon gör det med kvittar.
Lilla bytet

3. Lilla bytet
Dags att visa om man möjligtvis har jaktlust... Jag kopplade loss Zatoya, ställde upp på anvisad plats och höll hårt i hennes halsband. Jag kände hur hon spände sig och spetsade öronen när hon såg bytet (en trasa) röra sig bortåt. När jag släppte for hon i full fart framåt och tog upp bytet med en liten tveksamhet. Detta moment gör man två gånger för att se hundens reaktion andra gången när de vet vad det är. Jag fick ta undan Zatoya några minuter medan banan gjordes startklar igen. Zatoya var ännu mer med på noterna denna gång och plockade snabbt upp bytet och ruskade det så mycket hon kunde. Jag fick ropa rejält för att få henne att komma tillbaka. Hur mycket hon än ryckte och ruskade så ville ju inte bytet lossna :o)
Andra gången vi var på korningen var Zatoya lite mer försiktig. Hon galopperade ut båda gångerna och tog bytet. Dock tyckte domarna att hon skulle haft lite mer driv i steget för att få krysset på stor jaktlust, som hon hade första gången.
Stora bytet

4. Stora bytet
Även här ställer man upp på anvisad plats och håller hunden i halsbandet. En figurant med ett skynke runt sig springer framför och bortåt och kurar ihop sig. När "bytet" är på väg bort släpper man hunden. Zatoya sprang i full fart bortåt, men stannade och tvekade några meter ifrån. När jag hade gått halva sträckan fram så vågade hon dock ta sig fram och nosa. Det blev dock lite dumt för figuranten tog av sig skynket lite häftigt och Zatoya som var lite tveksam backade nåt steg och började skälla... Jag var dock snabbt framme och hjälpte henne till figgen.
Andra gången sprang hon närmare direkt när jag släppte, men stannade och tvekade några meter ifrån. Efter en liten stund gick hon iallafall fram själv.

Figurskog

5. Figurskog
Det här momentet trodde jag inte att Zatoya skulle ha några som helst problem med. Tänk så fel jag hade...
Testledaren höll Zatoya i halsbandet medan jag sprang framåt genom en grupp med utställda pappersfigurer, vidare på andra sidan och ner bakom några buskar (för att vara dold). Därefter släppte testledaren Zatoya och jag trodde hon skulle komma direkt till mig. Det tog dock tvärstopp vid de hemska gubbarna. Och där stod hon och skällde. Oavsett vilket håll hon vände sig mot så fanns där en ny gubbe... Stumpan. Jag fick ropa på henne igen och då kom hon som ett skott - lyckades hitta en väg runt.
Detta moment gör man också två gånger och andra gången flyger det upp en pappersgubbe mitt framför hunden för att man då ska se hur den reagerar. Samma procedur - jag sprang iväg medan testledaren höll Zatoya. Sen sprang hon i full fart mot efter mig och det såg ut som att hon skulle lyckas denna gång - enda tills den otäcka gubben flög upp alldeles framför henne. Tvärstopp igen. Hon lyckades inte ta sig fram utan jag fick ropa på henne igen, och även denna gång hittade hon en väg runt. De var visst väldigt otäcka. Det gick iallafall bra att promenera igenom figurskogen med mig efteråt. Hon tittade inte särskilt mycket på gubbarna och vi gick också fram och kikade på den som hade farit upp.
Andra korningen var helt annan. Hon sprang kanske inte rakt på, utan hittade sig en alternativ väg lite runt. Men, hon sprang själv båda gångerna utan någon hjälp.
Dumpe

6. Dumpe
Overallen kallad "Dumpe" ligger på marken och mot den går man rakt på med hunden i slakt koppel. När man är någon meter ifrån så flyger dumpe upp och då vill man se hur hunden reagerar. Zatoya gjorde en liten undanmanöver utan att släppa blicken från Dumpe. Båda korningstillfällena skällde hon ganska mycket men ville inte gå fram och nosa på overallen. Jag fick hjälpa henne genom att själv ställa mig vid dumpen och prata lite med honom. Då kom hon också ;o)
Efter att man har kollat på dumpen så ska man gå med hunden fram och tillbaka ett par gånger förbi dumpe för att se om dom har några kvarstående reaktioner/minnesbilder. Speciellt vid andra korningstillfället var hon väldigt berörd även efteråt. Hon skällde t.o.m. ett par gånger när vi var på väg emot. Dock skällde hon allmänt mycket under hela andra korningen.
Skrammel

7. Skrammel
Även här går man med hunden i slakt koppel rakt fram på en stig och hunden överraskas med att det skramlar till ordentligt. Zatoya har inget problem med detta, utan gjorde båda gångerna en lite undanmanöver utan att vända bort blicken från ljudkällan. Sen gick hon själv fram och kollade av skramlet direkt, det var inga problem alls. Efteråt ska man även här promenera med hunden fram och tillbaka förbi skramlet och det var inga problem. Hon tittade till nån gång bara.
Trumgubben

8. Trumgubben
"Trumgubben" är en person med ett skynke runt överkroppen och huvudet (inte ansiktet). Han närmar sig hunden (som hålls i koppel av föraren) och gör samtidigt blandat med lekinviter och hot. Några meter ifrån hunden stannar Trumgubben och vänder sig om och släpper ner skynket till marken. Därefter släpper föraren hunden.
Zatoya stod framför mig i sträckt koppel båda gångerna och skällde ut trumgubben (med viftande svans...). När jag släppte henne så stannade Zatoya, som inte är överförtjust i främmande människor, någon meter ifrån människan och skällde lite, sen gick hon iväg och nosade på annat istället. När jag ropade på henne så kom hon fram och nosade på honom. Det är ju sån hon är - hon bryr sig inte om främmande människor.
Släden

9. Släden
Släden var nog det som Zatoya tyckte var det allra läskigaste. Och, jag förstår henne ;o) Fy, vilken ful gubbe! Som den var målad med stora stirrande ögon och öppen mun... När släden drogs emot henne (jag stod även här bredvid och höll i kopplet) så skällde hon för fullt för att skrämma iväg honom. Hon vågade dock inte fullfölja med att stå framför mig, utan backade in vid min sida. Där stod hon sen till släden stannat. När jag släppte henne så vågade hon inte gå fram och kolla på släden från det håll där ansiktet var målat, men hon gick runt och kollade på andra sidan istället. När man sen skulle promenera förbi släden med henne så gick hon världens omväg runt ansiktssidan. Domarna bad mig att gå fram och försöka få henne att kolla av ansiktssidan. men, det gick inte alls bra. Jag försökte hålla för munnen och ögonen och tillslut nosade hon lite på sidan iallafall. Den var jätteläskig.
Andra korningen så gick det mycket mycket bättre. Hon var dock lite stirrig efter allt hon utsatts för och hade stenkoll. Hon upptäckte släden redan innan den hade vänts upp och börjat närma sig och skällde som en tok. Hon stod dock framför mig hela tiden då släden var på väg (backade något steg i slutet men var hela tiden framför mig). När jag släppte henne så gick hon själv fram direkt och kollade av släden, även från framsidan, och när vi gick förbi fram och tillbaka ett par gånger så följde hon snällt med.
Spöken

10. Spöken
På MH:t så backade hon ju bakom mig och ställde sig bland publiken när hon tyckte att spökena kom för nära. På korningen stod hon framför mig i sträckt koppel hela tiden. Så, det märktes rejäl skillnad! Sen är det ju samma sak här som i de andra momenten med människor - även när on märker att det är människor så blir hon ju inte extra glad och går fram för att hälsa. Nej, hon konstaterar att det är människor och går iväg och kollar på annat istället. Första gången fick jag gå fram till ett av spökena och plocka av huvudbonaden och ropa på Zatoya för att hon skulle komma. Andra gången räckte det att jag gick fram till spöket så kom hon. Hon nosade också på dom utan problem.
Skott

11. Skott
Sist på korningen kollar man om hunden är skottfast. En del hundar som i vanliga fall inte reagerar på skott gör det ändå på korningen efter ett redan ha blivit utsatt för en massa läskiga och jobbiga saker. Zatoya, och resten av Z-kullen, är dock helt skottfasta. Först kampar man med hunden under 2 skott och sen står man passiv med hunden kopplad under ytterligare 2 skott. Zatoya tittade inte ens mot skotthållet utan stod mycket lugnt vid min sida. DET är något jag är mycket glad över! För en skotträdd hund är nog det värsta man kan få. Jag vet...
Tillbaka